Obotligt?

Händ ganska ofta att ja bli less på min egen person, imorse va en sån gång. Ja kan verkligen int bota min tidsoptimism.

Emelie ringde nångång tidigt imorse o meddelade att bilen skulle rulla mot stan kl. 11.00. Fast att hennes samtal väcker mig svarar ja me trovärdigt pigg röst att ja e på G. Hinn tänka tanken att ja kanske borde ställa klockan satt ja int försov me innan ja vänd på me o somna om. Kl. 11.15 vaknar ja i ett ryck o kolla på mobilen, den står på 13.30(optimist klocka som heter duga) o ja förstå att bilen kom o tuta utanför huse vilken sekund som helst. Paniken!

Som tur e känn Ems me. Hon ha hela tiden planerat o åka halv 12 men sagt 11 till mig. Perfekt!