Ja ha nervösa me för natten som just vart i över fyra dar o innan ja for på jobb igår kväll där vi 7-tiden så visste ja att de skulle gå dåligt. Frågan va ju bara hur dåligt de skulle kunna tänkas gå, dåligt, jättedåligt, förjävligt lr möjligtvis bara halvdåligt? De gick på gränsen till förjävligt kan ja meddela! Om ja vart optimistiskt lagd detta dygn kanske ja hade kunnat glädjas åt att de int bara gick år skogen utan även vägen i vissa fall men ja e så jävla frustrerad o förbannad. Ja hata o förlora o klara int av att va dålig på saker, ja vill va bäst o de på direkten!
Människodjuret ha ju tendens att glömma dåliga o onda saker fort som tusiken, tidigare ha ja sett de som en tillgång men efter den här natten känns de mest synd! Tänk om min mamma hade kunna komma ihåg hur ont de gjorde att klämma ut min bror, då hade hon kanske låti bli o tillverka mig, hade int de vart fantastiskt? Ida känns de faktiskt som om de hade varit rätt skönt, tänk att ba få vagga runt i mammas äggstockar, fantastiskt som sagt.. Appropå att glömma, ja minns ju såklart int men natten som varit måst me största sannolikhet ha innehålli några av mitt livs värsta timmar!
Ajja, sovdags. Hoppas ja slipp drömma om nycklarnas ljuvliga rassel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar